vart är vi på väg?

Det fanns en tid när ett foto bara var ett foto. Idag är foto något som kan eller kan inte vara äkta. Allt avgörs av hur ärlig fotografen är, för du kan med blotta ögat inte avgöra vad som är sant. Samma sak är det i data, men ännu värre. Data är transaktioner som ligger bakom lager av kod, och oftast behövs en människa som avläser vad som står där på rad 40001 som ställer till det med EBIT.

select randomness, sum(belopp) as total
from very_important_databasetable
where datum >= '2026-01-01'
group by human
order by total desc;

Lägg till en faktor som genererar kod, och som inte validerar det innan det trycks ut, som inte övervakas men ger en tummen upp när den har finoodlat färdigt, utan att arbeta med själva data. Den har bara rört metadata.

Och ändå går det fortare än någonsin. Det är där det skaver. Kraven på leverans krymper tiden för att läsa rad 40001. Validering blev en flaskhals, och flaskhalsar tar man bort.

Men valideringen var aldrig overhead. Den var själva jobbet. Personen som läser raden, som känner igen att siffran är för rund för att vara sann, som vet att EBIT inte beter sig så i mars. Det är inte en kontroll efter arbetet. Det är arbetet.

När jag låter något generera koden, godkänna sig självt och ge en tummen upp, har jag inte sparat in på valideringen. Jag har bara flyttat den. Antingen till någon längre fram i kedjan, en controller, en styrelse, en kund. Eller ingenstans. Och ingenstans är det dyra alternativet.

För felet i datan syns inte. Till skillnad från det manipulerade fotot finns det ingen som tittar och blir misstänksam. Det rör sig tyst genom lagren. Rad 40001 blir en rad i en rapport blir ett beslut. Ingen ljög. Ingen kontrollerade heller.

för 10 poäng, vi är på väg mot...

Mot en plats där tummen upp räcker. Där "det körde igenom" förväxlas med "det stämmer". Vi byggde verktyg som är övertygande långt innan de är pålitliga, och vi gjorde det i en takt där ingen hann fråga skillnaden.

Jag tror inte att svaret är att sakta ner, eller att hålla ai borta från datan. Det tåget har gått. Svaret är att sluta behandla validering som något man gör om man hinner. Att bygga in misstänksamheten igen, medvetet, som ett steg och inte en eftertanke.

Den som jobbar med data framåt kommer inte att betalas för att producera. Det kan maskinen, förmodligen snabbare och bättre med tiden blir det också. llm:er är billigare metadata-konsulter, mer fokuserade och kan jobba dygnet runt till en bråkdel av priset. Vi som den förväntas bli fråntagna våra jobb kommer i framtiden avlönas för frågor (och svar på): vem säger det här, hur vet de, och vad står det egentligen på rad 40001. Och kanske lite av den där oberäkneliga kreativiteten som krävs för att jobba med så vitt skilda krav i olika domäner.